Anders Mårtensson, född 1854

AndersmNär jag blivit 14 år, började jag vara med på vintern och fiska torsk i Råå djup med krok. Jag fiskade då tillsammans med min far och min äldre broder Jöns på en liten båt, som ursprungligen varit en liten norsk trebordseka men som blivit förbyggd, och förhöjdad. Den seglade mycket dåligt och troligtvis var det därför den fått namnet ”Styggan”, den var endast 17 fot lång.

Det var mycket torsk i Sundet och oftast hade vi full last. Såsom agn hade vi orm eller kung.  

Ormen skaffade vi oss på så sätt att när vinden var ostlig eller det var stilla väder tog vi på oss långa stövlar av läder och vadade ut på sandrevlarna, där vi med en trätrissa på en lång stång rotade upp stora hål i sanden, där vi såg att sandormen skjutit upp sitt slem. Vi kunde på så sätt få upp ur sanden 8 till 10 stycken sandormar som vi plockade upp med en kam som bundits på en käpp. Ormarna samlades i en liten balja vi hade med oss, och när vi fått så många att det räckte till att agna krokarna, gick vi hem och gjorde dessa i ordning och seglade ut och satte dem för att dagen därpå träcka dem.

Sandorm

Fiskare med ormakam och kräla (Råå museum)

Kung eller rättare kungssnäckan fångade vi på så sätt att vi hade gjort kupor av tillingar (vidjeband), cylindriska med en strut i vardera ändan. Dessa kupor band vi flera stycken på en lång lina som vi förankrade vid bottnen ute på det största djupet i Sundet. Vi lade lite fisk i varje kupa till bete. Dagen därpå ryktade vi kuporna och kunde då få stora mängder av kungssnäckor. Skalen plockades av dem, och de skars i lämpliga bitar för att sätta på krokarna som agn.

Vi fick ofta mycket fisk som vi sålde till kvinnorna från samhället. Jag minns särskilt att vi sålde till Ola Starks Kersti, Knussa Botilla och Sven Pers Johanna m.fl. Dessa hyrde bönder att köra omkring med fisken till Malmö och Lund och på hela skånska landsbygden. Fisken brukade läggas lös på halm i vagnarna. Priset höll sig omkring 75 öre liepundet (81 kg).

1876 skaffade några av fiskarna dammar i sina båtar och låg med dessa s.k. kvassar ute i Sundet och köpte upp torsken levande och seglade till Köpenhamn och sålde den. Då hade vi stora tunnor fyllda med vatten i båtarna som vi lade fisken i tills kvassarna kom till oss och hämtade den. Vi fick 2 kr tjoget för den större och 50 öre tjoget för den mindre fisken. Senare kom danskarna och köpte av oss, de gav oss 3 kr tjoget.  


Ofta var det ganska besvärligt för oss med de små båtarna. Mången gång kunde vi segla ut med fint väder men komna ut kunde stormen komma över oss. Med västlig storm var det svårt att komma in till Råå hamn, därför att det var grunt vatten i hamninloppet och båda hamnarmarna gick lika långt ut vid den tiden, så det blev väldiga grundbrott mellan hamnarmarna och något utanför. När då någon båt skulle in, brukade ilandvarande fiskare gå ut på båda hamnarmarna för att vara till hjälp, om någon båt skulle vattenfyllas i hamn­inloppet.

Kongakyva

Tilling/kongakyva (Råå museum)

Det var också många båtar som kom in halvfyllda, ja ofta helt fyllda med vatten, och någon gång måste de låta båten löpa upp på hamnarmen. Men mig veterligt var det ingen människa som gick förlorad där. Men Magnus Borgman och två man till, Olof Nilsson (son till Nils Olsson) och Sven Pålsson (son till Pål Svensson) fick båten vattenfylld och sjönk ute efter västra hällan, där alla tre försvann.

 

 

<<Tillbaka