Från avtäckningen

ARRawall

A.R. Råwall

Skeppsredare A.R. Råwalls inledningsanförande:

Innan jag lämnar ordet till herr borgmästare Laurin för avtäckning av stenen, vill jag i korta drag nämna några ord om det gamla Råå, såsom jag minns det från min barndom och som jag genom hörsägner hört berättas om tiden dessför­innan.

Här, ungefär 20 meter från oss, låg Råå vallar, vilka c:a 6 meter höga sträckte sig längs hela kusten från Råå till Knähaken. Dessa hade fyra batterier och en djup grop mot sjösidan. Här bakom dessa vallar bodde rååfiskarna, här levde de sitt strävsamma men förnöjsamma liv, ett liv rikt på faror och äventyr, ett liv som gjorde folket djärvt och trotsigt.

På 1850-60-talen bedrevs utom fisket ett allmänt smuggleri, eller som de kallade det på den tiden ”lurendrejeri”, som ofta satte sina utövares mod och förslagenhet på hårda prov. Här frodades under dessa tider superi och slagsmål, och Råå fiskeläge hade ett mycket dåligt rykte.

På slutet av 1860-talet och in på 1870-talet under prosten Wieselgrens tid gick en andlig väckelse över Råå samhälle, då många, särskilt bland fiskarebefolkningen, inte blott blev väckta utan kom till tro på Gud och började ett nytt liv. Hela samhället blev förvandlat från en våldets boning till ett fredligt och lugnt samhälle.

1856 byggdes de gamla hamnarmarna. Dessförinnan hade fiskarna landat med sina båtar i åmynningen eller på stranden. Sedan skaffade de sig större båtar, men dessa var öppna, d.v.s. odäckade. Med dessa gjorde de färder in på de danska kusterna och till Tyskland. Under senare hälften av 1860­talet började de att lägga däck i båtarna, och nu fick de lite bekvämligare, när de var ute på sina långfärder. Vid slutet av 1870-talet började de att fiska vid Anholt. Båtarna de använde vid detta fiske var de vanliga små som de hade vid fisket här hemma. Eftersom fisket vid Anholt blev rätt givande, byggdes under åren 1880-81 rätt många något större båtar med damm i. Efter­hand byggdes ännu större båtar, s.k. kvassar. Numera ligger detta fiske nere sedan danska och tyska trålare förstört allt fiskliv där.

Att rååfiskarna var goda fiskare och ett föregångsfolk på detta område visar sig av, att fiskare från Råå genom förmedling av respektive länsstyrelse flyttade till Halmstad och Varberg för att lära halläningarna att fiska.

Att fiskerinäringen inte varit utan sina risker därom kommer denna sten vi nu skall avtäcka att bära vittnesbörd.

Borgmästare Laurins avtäckning av stenen: 

Vi har samlats här till en högtidsstund kring minnet av 38 tappra fiskare från Råå samhälle, som under tiden från 1863 till våra dagar funnit sin död i havet under utövandet av sitt hårda yrke. Troligen är det väl många här som känt en eller flera av dem och sörjer dem som vänner eller anhöriga. Vi andra tänker på dem och deras öde med vördnad och beundran. Det är förvisso en vacker tanke att man velat rista deras namn i sten på en central plats här i Råå, en plats där stormarna kan tjuta som den dag som blev deras sista, en plats invid det hav som blev deras sista vilorum, men också invid de hem, där de bott med de sina och där anhöriga till dem ännu bor. Må denna sten få stå här igenom tiderna – i storm som solsken, i onda år som i goda – till åminnelse om djärva och stolta bragder i fredlig kamp och om redig och hård vardagsgärning, för nuvarande och kommande generationer i detta samhälle ett lysande föredöme om dygder, ärofullare än slagfältets. Må denna sten aldrig skakas eller skändas av bomber och kulor och må så nu täckelset falla.

– – –

Råå Båtförsäkringsförenings ordförande, mästerlots Nils Windfors, tager täckelset bort från stenen, varefter A.R. Råwall gav en kort orientering över namnen på stenen, deras släktskap och under vilka förhållanden fiskarna omkommit.

Därefter sjöngs gemensamt Luthers gamla psalm ”Vår Gud är oss en väldig borg”, varefter talarstolen bestegs av komminister Arvid Kjellberg, som med ledning av Matt. 25: 21 talade om anförtrodda pund. Ett sådant pund var också en människas kall. Dessa män vars minne vi idag hedrar hade ett för de flesta oansenligt kall, men de var trogna i denna sin gärning, de aktade icke farorna som mötte dem, när det gällde att skaffa bärgning för de sina, det är troheten i det lilla som Gud ser till. Under utövandet av sitt kall fick de ge sina liv.

Råå Fiskareförenings ordförande, P.G. Pettersson, lade så för denna före­ning ner en krans vid stenen och uttalade några minnesord.

Talarestolen bestegs härefter av stadsingenjör Ewald, vilken, född och uppfostrad på Råå, talade om sina barndomsminnen och om Råå i forntid och nutid.

Fo-stabens musikkår, som inlett högtidligheten med ”Carolus Rex” och lett sången, spelade nu åter ett par musikstycken, varefter A.R. Råwall överlämnade stenen till Helsingborgs stad att av dem vårdas. Han tackade såväl Drätselkammarens som Stadsfullmäktiges ledamöter, därför att de så välvil­ligt upplåtit den allra vackraste och värdigaste platsen för stenen. Stenen, fortsatte han, står på Helsingborgs stads mark och bör alltså ägas av staden. Jag ber därför att på Råå Båtförsäkringsförenings vägnar få överlämna densamma åt staden.

Stadsfullmäktiges vice ordförande överingenjör Edvard Schön tackade och tog emot stenen på stadens vägnar och att av denna vårdas. Han talade om att han som var född och haft sin barndomstid vid norrlandskusten, haft sitt största nöje i att följa med lotsarna på sjön, varför han var väl förtrogen med fiskar­nas liv och faror. Hans intresse var fortfarande med fiskets utövare. Han kunde därför väl sätta sig in i de känslor och förstå den sorg, som anförvanter och vänner till de män, vars namn var inristade på denna sten, hade känt. Han betonade också att det var en vacker tanke att resa denna sten till en minnesvård och att invigningsdagen blivit en högtidsdag för Råå samhälle. Till slut utbringade han ett fyrfaldigt leve för Konung och Fosterland, vilket kraftigt besvarades av flera hundra strupar, och musikkåren spelade ”Sverige”. Till slut sjöngs gemensamt, ”Du gamla du fria”.

Den stora skara som övervarit högtidligheten skingrades nu efter att ha besett stenen. Styrelsen med de inbjudna av stadens myndigheter samlades på Råå hotell till ett litet samkväm vid en kopp kaffe som avslutning.

Avtprogram

Program vid avtäckningen

<<Tillbaka