Göran Pålsson, född 1860            

Madäska

Madäskor (Råå museum)

Vi seglade på morgonen med frisk västlig bris från Råå till Möen i juni 1874. Vi var flera båtar i sällskap. Åh, vad det seglades, toppsegel och den stora klyvaren på, och efter som vinden ökade var det till att lämpa barlaststenarna upp i lovarts sida. Ingen ville bli sist, ingen ville bärga segel, och därför när all barlasten var lämpad upp i lovart, lämpades alla garnen också dit.

Vi hade passerat Köpenhamn och Dragör och var komna upp i Kögebukten, En otäck svart tjocka stack upp i lovart och närmade sig hastigt. De sista båtarna bärgade toppsegel och den stora klyvaren samt satte den lilla klyvaren i stället. Snart hördes vår skeppares röst att vi skulle bärga den stora klyvaren och sätta den lilla i stället, därefter tog vi in toppseglet. Vi var knappast färdiga därmed förrän tjockan var inpå oss. Då de första hårda vindstötarna kom, ropade skepparen: klara vid storskänkeln och stagfocksfall, hala ner stagfocken och två man till att lämpa ner garnen från lovartssidan, annars klarar vi oss inte. Skepparen var själv till rors, snart hördes han ropa: låt gå skänkeln och giga storseglet. Nu var tjockan över oss, det tjöt och dånade som ett vattenfall, och regnet öste ner över oss, så att trots att vi hade oljekläder på oss, blev vi ändå genomblöta. På en halv timme var tjockan förbi, och vi kunde sätta mer segel igen. Vi visste att när stormen kom före regnet, så blev det snart bättre väder.

På eftermiddagen passerade vi Stevas och på kvällen var vi vid Möen, där vi ankrade mitt för Drottningstolen, en av de högsta punkterna på Möens stora vita kritberg. Vi kokte så vårt kaffe, tog fram våra madäskor och tog för oss av dess goda innehåll. Kaffe och socker hade vi gemensamt, men vi hade var sin madäska där innehållet var efter som vi hade råd till, men vanligtvis hade vi en 25 öres sötbrödskaka, lite smör och en bit ost eller korv och i bästa fall lite rökt fläsk.

Mollerbild

Garnen bödas (lagas) av fiskarhustrun. Teckning av Lennart Möller.

Sedan var det att krypa ner i våra små kojer och försöka att sova, men det var inte så lätt, ty kojkläderna hade blivit våta av det myckna överspolande vattnet.

Hur stora var båtarna? Ja, vi tyckte att de var stora, men nu tycker jag att de var små, 24 a 25 fot långa och omkring 10 fot breda och så hel­däckade. Vi tyckte de var bra i jämförelse med de öppna båtar som fiskarna haft förut och med vilka de fortfarande seglade ända ner till Tyskland många gånger.

Nästa morgon seglade vi ut sydost från Möen och satte våra garn ca en svensk mil ut, varefter vi åter seglade in och ankrade vid Möen. Det var stilla fint väder och när vi hade ätit vår middag, gjorde vi oss 6i ordning för att gå iland. Vi lättade vårt ankare och rodde in mot stranden, där det var så djupt att när båten tog botten med stäven, kunde vi lägga uttoppsegelstången och sprötet och på dessa krypa iland. Där var många underliga former på de flintstenar vi fann på stranden, stenar som liknade fåglar och fiskar, även var där små avlånga runda bruna stenar som kallades ”vätte­ljus”, därför att de liknade bruna vaxljus. Vi försökte gå uppför berget, men det var omöjligt på det stället vi kommit iland. Bergväggen stod nästan lodrätt upp.

På eftermiddagen gick vi ombord igen och rodde båten ut och ankrade. Sedan åt vi kvällsmat och gick tidigt till kojs. Nästa morgon var vi tidigt uppe, redan klockan trelättade vi ankar och seglade för en laber sydlig bris ut till garnen som vi då drog. Klockan tio var garnen inne och en fångst på 30 ola rödspättor. Då räknade vi alltid i olavis, en ol var 80 st eller 4 tjog.

Vi satte så våra segel och spillade den stora klyvgren, d.v.s, vi satte ut den på lovartssidan av båten istället för förut. Ja, vi hängde upp så mycket segel som der var möjligt för att fånga vind. Under tiden hade en man lagat vår middag, som bestod av fisk, goda präktiga rödspättor och potatis samt kaffe. När vi ätit denna och fått en rök, måste vi taga ihåll med att plocka fisken av garnen, vilket tog sin tid därför att vi ville akta garnen och inte riva sönder dessa för mycket. Detta för att spara arbete för våra fruntimmer därhemma. Vinden var loj, så vi passerade inte Stevns klint förrän kl 4 på em. Då var vi färdiga med garnen. Vi fick oss då en kopp kaffe, och sedan var det till att slöa till ett litet tag på däcket. Vinden började nu att åka, så båten stack lite mera fart. Vi var åtta båtar som träckt garn vid Möen och som nu seglade mot Köpenhamn. Kursen sattes genom Kalebo, d.v.s. väster om Amager, därför att det var den kortaste vägen. Kl 11 var vi inne vid Langebro i Köpenhamn men måste stanna utanför bron till morgonen nästa dag. Vi började rätt tidigt då. Vi lade ner masten och rodde genom bron och sedan vidare genom två broar i Fredriksholms kanal och kom så till Gammelstrand, där vi sålde fisken.

Vi var färdiga vid 10-tiden, då vi gick upp i staden och drack kaffe med de goda danska wienerbröden till. Detta smakade en fiskargosse: Alltid när vi var i Köpenhamn, skulle vi köpa var sin bunt komjanskringlor (vetekringlor med kummin uti som uppträddes på ett band). Detta var alltid gåvan till hemmet från Köpenhamn. Sedan seglade vi mot hemmet, där vi var kl 3 på em varefter alla som kunde vara med tog ihåll med att hänga garnen till torkning. Dagen därpå var de torra, och sedan skulle de bödas (alla hål lagas),klåas och stenas, men detta arbete fick våra kvinnfolk göra, medan vi var borta på en ny fisketur med andra garn.

(Upptecknat 1935)

<<Tillbaka