Lurendrejartiden

SnipaÅr 1833 hade Råå 67 öppna och bräckliga fiskebåtar. Dessa gav befolkningen en knapp bärgning och i många hem rådde fattigdom. Men möjlighet att förstärka inkomsterna fanns genom ”lurendrejeri” (smuggling). Brännvin och andra varor var billigare i Danmark. Rååborna blev kända smugglare. Lurendrejeriet betraktades som ett lovligt näringsfång och en ärbar syssla. Såväl män som kvinnor deltog i verksamheten.

Lurendrejeriet sattes i system på 1840-talet då flera lurendrejeribolag bildades. Stora snabbrodda snipor byggdes för 10, 12, 14 eller 16 man. Mest smugglades brännvin och tyger men också tobak och arsenik (arsenik användes för att bekämpa ohyra). Mottagare av smuggelgodset var oftast handelsfolk i Helsingborg. Men smuggelgodset såldes också av kvinnorna – Rååbotöserna – på fisktorget i Helsingborg och på den närliggande landsbygden. De bar ofta brännvinet i svinabläror under kjolarna. När lurendrejeriet pågick som värst infördes årligen 200 000 kannor brännvin (1 kanna = knappt tre liter).

Ankare

Även s.k. ankare (fästes på armar, mage eller lår) användes för att transportera smuggelspriten. (Råå museum)

Mellan tullare och smugglare utbröt regelbundet vilda handgemäng med skottlossning. Många Rååbor – både tullare och lurendrejare – bar synliga ärr efter uppgörelserna.

Rååborna var raska roddare. Vid den första internationella roddarregattan i Norden, som hölls den 14 juli 1868 utanför Helsingborg, kom flera smugglarsnipor från Råå på de första platserna.

Tullen tog ofta båtar och redskap i beslag. 1866 beslagtogs inte mindre än 17 båtar men ”bolag” från Råå återköpte dem ofta för överkomliga priser. Ådömda böter betalades sällan. Man föredrog att sitta av dem på Landskronafästningen.

16-mannasnipan var snabbast i sundet. Natten till den 19 juli 1870 kunde tullen få tag i snipan vid Rydebäck sedan dess styrman träffats av ett pistolskott. Snipan återköptes till Råå. Under lurendrejeriets slutfas var snipan på väg från Danmark med 40 ankare (1 ankare = 15 kannor) sprit ombord. Vid Disken kunde tullen åter en gång få tag i snipan sedan åtta danskar i besättningen, som mutats av tullen, slutat att ro. Snipan fördes till Landskrona och sågades i tre delar (1872).

I slutet av 1870-talet enades Danmark och Sverige om nya lagar som försvårade lurendrejeriet. Ett lönande fiske vid Anholt började 1878. Vid samma tid bröt en våg av religiös väckelse in över fiskeläget. Den utbredda laglösheten och superiet upphörde.

<<Tillbaka