Janne Bruce, född 1855                                    

Första gången jag minns något särskilt från sjön var, då jag år 1863 vid åtta års ålder fick följa med min kusin Anders Johansson på båten ”Garibaldi” på en resa till Själlandsrev för att köpa sill. ”Garibaldi” var byggd i Råå av bröderna Nils. Sven och Ola Holm. Den var 28 fot lång, en stor och präktig båt efter den tidens båtar, men den var blott halvdäckad, d.v.s. den hade blott däck förut. Detta var bra, för där kunde vi krypa in när vi skulle sova och lågo där skyddade för regn och överspolning. (Före denna tid var båtarna helt odäckade).

Detta var i augusti månad. I Öresund fanns ingen sill att fånga, men vid Själlandsrev var det gott om sill. Fiskarna från Råå såväl som andra platser hade seglat dit. Vi seglade från Råå på morgonen i sällskap med någon större båt, som hette ”Leviathan”, tillhörig Israel Hansson, men denna seglade vi så långt ifrån så vi kunde inte se den till slut. På eftermiddagen voro vi vid Isefjorden och seglade in till Nyköping på Själland, där vi låg till på efternatten, då vi seglade vidare och kom till Själlandsrev på morgonen och ankrade vid kusten. Här köpte vi 300 valar sill av fiskarna och avseglade på förmiddagen till Helsingborg, där vi ankrade på natten och sålde sillen nästa morgon. Jag tror att priset var omkring 2 kr valen. Priset var rätt högt, därför att det inte fanns sill i Sundet. Sedermera gjorde vi en likadan resa.

Det fanns flera båtar som seglade med sill ända till Kiel, Lübeck och Rostock trots att de var odäckade.

I september samma år fick jag följa med min morbror Johan Nilsson med en båt som hette ”Prins Carl”, där var fiskaren Jöns Gäck med. Vår färd gällde då Möen, Danmarks stora kritberg i Östersjön. Fisket hade nu minskat vid Själlandsrev, och fiskarna hade seglat upp i Östersjön, till Möen, för att pröva sin fiskelycka där.

”Prins Carl” var endast 25 fot lång och alldeles öppen eller odäckad. När vi skulle sova, fick vi lägga oss ner på botten i båten och så lägga ett segel över oss till skydd. Att det var både vått och surt fick vi nog erfara.

Resan till Möen gick bra. Vi kom dit på natten och fick ankra vid Möens Klint, och redan nästa morgon var där fångat så mycket sill, att vi kunde taga in full last.

Vinden hade emellertid ökat, så att när vi vid tiotiden var färdiga att segla, blåste det en halv storm från väst. Så länge vi var inne under Möen och hade smult vatten gick det bra, men när vi kom förbi Möen och fick vinden inne från Prästöbukten, blev det en väldig krabbsjö, och vi måste ta det ena revet efter det andra i seglen. Båten som var mycket djupt lastad tog in mycket vatten, så att en man hade arbete nog att hålla den någorlunda läns.

För ett de nu icke skulle mista åttaåringen, hade de surrat honom på halvbackstoften (den näst aktersta toften i båten). För att få något litet skydd för vattnet hade jag fått ett sticktäcke över mig.

(Upptecknat 1935)

<<Tillbaka