John Pålsson, född 1866                  

Den 30 december 1879 var Magnus Borgman, Olof Nilsson (Nils Ols Olof) och min äldre bror Sven tillsammans ute i en liten båt på Väster /platsen väster om djuprännan i Öresund) och träckte sina krokar. Petter Israelsson och min far samt min bror Magnus var också ute i en annan liten båt och träckte sina krokar, blott ett litet stycke från den förstnämnda båten.

Vinden som varit rätt så frisk på morgonen ökade på förmiddagen till full storm. Den nordliga strömmen som var rätt så hård satte ut mot Västernäs (den nordvästliga udden på Ven) i sydvästlig riktning som var rätt emot vinden, och därigenom vräktes upp en förfärligt hög och brytande sjö. Då nu stormen tilltog väldigt i styrka, måste båda båtarna sluta med att dra sina krokar och istället försöka ta sig iland. Båda båtarna var i sikte för varandra och började segla mot land. Strax efter det de börjat segling­en, kom en svår regntjocka, härunder försvann Magnus Borgmans båt ur sikte för den andra. Ombord i fars båt hörde de ett skrik, men trodde det var skrik från vildänder, som låg i sjön däromkring. Men när sedan tjockan lät­tade litet och de inte kunde upptäcka Magnus Borgmans båt, anade de det värsta. De kunde dock under den rådande hårda stormen inte göra något för de andra. De hade all möda själva med att hålla sin båt ovan vattnet för att kunna nå hamnen. När de kommit iland och den andra båten inte kom, för­stod de, att vad de anade där ute efter regntjockan, var en verklighet. Den andra båtens besättning skulle inte mer komma hem. Det blev en sorgens tid i mitt hem såväl som i flera hem på Råå, och år 1880 gick in som ett sorgens år över hela fiskeläget.

Dagen efter denna svåra händelse (nyårsafton) var det bättre väder. Då seglade ett par båtar ut till olycksplatsen och fann en vakare eller skobbe som de kallas uppfluten från båten. Ifrån denna vakare gick en smäcker lina ner till en stor sten, som nu låg i båten.

Nyårsdagen var det flera båtar som seglade ut att försöka bärga den sjunk­na båten. Det lyckades också, så att de på eftermiddagen kom iland med den, men någon av fiskarna kunde de inte finna.

(Nedtecknat 1936)

<<Tillbaka