De omkomna och hedrade fiskarna        

Omkomna i Öresund 

1863	Johan August Olsson Bengt Samuel Olsson Göran Bengtsson

Bengt Andersson var skeppare på båten, Johan Olsson och Johannes Larsson (Lars Nils Nannes kallad) utgjorde besättningen, samt Olssons son Bengt Samuel, 11 år gammal, och Bengt Anderssons son Göran Bengtsson, 8 år gammal, var också med. De hade avseglat från Råå den 25 juni för att fiska med garn i Östersjön, söder om Stevns. När de kommit mitt för Fortunas fiskeläge, fick de en hård åskby över sig. Båten vattenfylldes och sjönk. Johan Olsson och hans son sjönk ganska snart, men Nannes fick tag i ett par fisketråg som höll honom flytande. Bengt Andersson som var en god simmare fick tag i sin son Göran och tog honom på sin rygg, varefter han också fick tag på ett tråg, som bar upp dem lite grand. När åskbyn var över, blev det alldeles vindstilla. Bengt Anderssons krafter började avtaga, och han orkade inte hålla sin lille sons huvud över vattnet, och snart måste han konstatera, att den lille var död. Trots faderskärleken förstod han, att om han själv skulle kunna räddas, måste han lämna den lille åt den våta graven. Sedan detta var gjort, kunde han flyta litelättare på sitt tråg. Nannes som hade flera tråg klarade sig bättre.

Ingen båt hade sin väg förbi olycksplatsen vid tillfället. De två som låg i vattnet ropade på hjälp, men ropen förklingade ohörda. Det såg mörkt ut för dem, särskilt för BengtAndersson, vars krafter var alldeles uttömda. Då var det två kvinnor i Fortuna, som tyckte sig höra rop ute från sjön. Detta meddelade de till några män som kom gående,men när dessa inte kunde höra något, sade de, att det var vildänderna som skrikit därute. Kvinnorna gav sig inte till tåls med detta, och när männen inte ville följa med ut, tog de en eka och rodde ut på sjön och fann Bengt Andersson och Nannes alldeles utmattade, men fick dem upp i ekan och rodde iland. Det var en tung vandring dessa två fick företa från Fortuna till Råå, när de fått vila ut lite, för att meddela sorgebudet. Särskilt tungt måste det ha varit för Bengt Andersson att komma hem och meddela, att deras lille Göran var kvar därute i djupet. Modern tog det mycket hårt. Under lång tid gick hon vid sjöstranden och väntade på sin lille son. I ett annat hem sörjdes både far och son. Vi kan nog förstå att alla på Råå deltog i denna deras djupa sorg.

1865	Hans Andersson

Hans Andersson drunknade den 18 april 1865, när han seglade ut till redden med proviant till ett fartyg.

1866	Jöns Petter Persson, 28 år Johannes Andersson, 36 år Nils Jönsson, 39 år

Dessa fiskare skulle natten till den 5/12 1866 landa på kusten, båten vattenfylldes och sjönk. Jöns Petter Persson hade kunnat ta sig iland, men ingen människa hade hört eller sett dem, och på morgonen låg han död på stranden, strax nedanför sitt hem, där hans unga hustru med ängsligt hjärta väntade honom. Det var så mycket mera tragiskt, eftersom hon snart väntade sin förstfödde, som föddes den 2 januari 1867. Hans Namn blev också Jöns Petter, men då det var brukligt att faderns förnamn blev barnens efternamn blev det Jöns Petter Jönsson (segelmakaren). Johannes Andersson var troligen Johannes Kommisar kallad, och Nils Jönsson var fader till Anders Mårtenssons den äldre hustru och Janne Pålssons (ålaboare) hustru.

1872	Sven Petter Andersson, 12 år Janne Andersson, 16 år Nils Petter Andersson, 16 år

Dessa tre ynglingar seglade den 5 augusti 1872 i en liten båt till Bäckviken för att fiska vittling. På färden mot Bäckviken träffades de av en åskby, båten vattenfylldes och sjönk, och alla tre drunknade. De två förstnämnda var söner till Sven Jons Anders och bröder till Jöns Råberg. Den sistnämnde var son till Anders Andersson som omkom den 9 augusti 1881, då ”Urbanus” kantrade under en svår storm, då de skulle kryssa sig runt Anholt.

1879	Lars Johansson (Lars Fiskare kallad) 49 år

Lars Johansson satte sig den 4 februari 1879 på en släde, och med en ispik i vardera handen åkte han ut på den blanka isen för att pilka. Han hörde mycket dåligt. Farten blev större än han beräknat, och eftersom isen inte var säker längre än till östra kanten av djupet, kom han för långt ut, och innan han visste av det, brast isen och han låg med slädeoch allt i vattnet. Genom hans rop tillkallades Nils Petter Kristiansson som varit ute före honom och stod och fiskade en liten bit därifrån. Denne sprang till hans undsättning men kunde inte komma till honom på grund av den dåliga isen. Han kastade då sin pilk mot honom och fick fast i hans tröja, men pilksnoren var inte stark nog för att kunna drag honom upp ur vaken, utan endast så att han inte sjönk. Snart kom flera personer till platsen och med hjälp av slädar sch stänger som de hade med sig fick man bärgat honom in på fastis. De körde honom mot land men innan de kom dit var han död.

1879	Magnus Pettersson Borgman, 40 år Olof Bernhard Nilsson, 32 år Sven Pålsson, 22 år

Magnus Borgman var broder till Bengt Borgman och Petter Borgman, Olof Bernhard Nilsson var som till Nils Olsson och broder till kapten Lars Theodor Nilsson. Sven Pålsson var son till Pål Svenson och broder till John Pålsson.

Den 30 december 1879 var dessa fiskare ute på väster i en liten båt för att dra sina krokar. Vinden som var frisk på morgonen ökade på förmiddagen till full storm. Den sydgående strömmen, som blev mycket stark, satte i sydvästlig riktning norr om Västernäs, och sjön blev här hög och brytande på grund av att den gick nästan rätt mot vinden. Fiskarna beslöt antagligen att sluta med dragningen och istället försöka ta sig iland. När de passerade ”brevattnet” (strömfårans östra kant), bröts de ner och försvann under en svår stormby. En annan båt hade sett dem före stormbyn, men efter densamma var de försvunna. Ingen blev bärgad.

1881	Gustav Svensson Backe, 57 år

G. Backe och Pål Svensson hade varit ute i Sundet och fiskat med Pål Svenssons lilla båt ”Flora”. De hade fått en del fisk, som de seglat till Helsingborg med och sålt. När de så seglade hem skedde olyckan. Vinden var styv, ostlig. En kastby tryckte båten under vattnet, så att den vattenfylldes och kantrade. Pål Svensson höll sig uppe genom att klamra sig fast i den kantrade båten, som flöt med kölen upp, tills hjälp kom, Men Gustav Backe sjönk. Detta skedde den 26/10 1881.

1883	Olof Bernhard Andersson, 25 år

Olof Bernhard Andersson var med sin kvass ”Euphemia” på väg ut ur Råå hamn för att ute i Sundet köpa upp fisk från de fiskare, som låg därute och fiskade torsk med krokar. Vid den tiden hade de inte damm i sina båtar utan förvarade fisken levande i stora kar som de hade fyllda med vatten. När uppköparna kom, lämnade de fisken till dessa som hade damm eller s.k. sump att för­vara fisken i för att sedan segla till Köpenhamn och sälja densamma. Nu var Andersson på väg ut att köpa fisk. Vinden var emot, så han fick kryssa ut ur hamnen. Han var ensam i båten, och under en vändning brast en lina, och han föll baklänges över bord. Han hade troligtvis slagit sig i fallet, för han sjönk nästan omedelbart. Fastän det var folk som såg olyckan och skyndade dit och fick upp honom från bottnen av hamnen, stod livet inte att rädda. (Den 22/12 1883).

Olof Bernhard Andersson var A.R. Råwalls farbroder, den yngste av fyra bröder och näst yngst av tio syskon. Hans fader hette Anders Persson och hans farfar hette Per Reinhold, och hans farfarsfar hette Reinhold Joakim, den sistnämnde antagligen hitkommen från Tyskland.

1899	Nils Svensson, 57 årSven Martin Nilsson, 24 år

Sven Magnusa Nils och sonen Sven Martin seglade den 13/1 år 1899 ut med sin båt för att dra garn utanför Rydebäck. En stormby överraskade dem och en sjö fyllde båten med vatten så att den sjönk, och båda drunknade. En moder med en yngre son fick ta emot sorgebudet. Liket efter Martin Nilsson drev iland vid Råå och liket efter Nils Svens­son drev iland vid Landskrona.

1908	Gustav Aron Nilsson, 22 årAxel Theodor Nilsson, 19 år

Dessa båda, som var söner till Magnus Nilsson (Nils Ola Magnus kallad), seglade den 7 februari 1908 ut för att söder om Råå utanför Rydebäck dra sina garn. Även de överraskades av en stormby, och båten vattenfylldes samt sjönk, varvid båda omkom. Fiskare från Råå gick ut och draggade efter dem. Gustavs kropp fann de, men Axels blev aldrig funnen.

1909	Reinhold Jönsson, 72 år

Bengt Andersson, Reinhold Jönsson och Anders Nilsson var med Nils Petter Anderssons båt på väg ut ur hamnen för att sätta garn. Vinden var västlig med jämn bris. Just som de kom ut ur hamnen, kom en hagelby från NV, och båten kastade sidan under vatten, innan den som satt och styrde fick loss skotet, och vattenfylldes samt sjönk omedelbart. Olyckan sågs från land och folk skyndade dit i båtar. Samtliga tre män bärgades. Bengt Anders­son och Anders Nilsson repade sig snart igen, men Reinhold Jönsson dog under transporten iland.

1916	Nils Petter Davidsson

Nils Petter Davidsson var son till Israel Davidsson och hade som ung man börjat som fis­kare men sedan som skeppare fört flera mindre fartyg. Den senaste galeasen ”Nelly” hade han lämnat till sonen Gustav Davidsson. Tillsammans med skepparen Ludvig Bose fiskade han nu sill med en båt som tillhörde hamnmästaren S.P. Backe. De hade satt sina närdingar i Sundet söder om Helsingborg och drev med strömmen söderöver. De hade passerat Råå och började då dra sina närdingar. När de fått in en del av dessa, såg de en ångbåt kommanorrifrån styrande rätt mot dem. De forcerade dragningen så mycket de or­kade för att nå för om ångaren, men denna styrde fortfarande rätt på dem. De ropade båda av full hals för att göra sig hörda. På ångaren var ingen utkik på backen, och rorsmannen stod inne i styrhuset, dit även vakthavande officeren gått, eftersom de inte såg båtens lanterna. När de hörde ropen slogs full back i maskinen, men det var för sent, farten var för hög för att kunna stoppas. Ångarens babordsbog träffade båtens styrbordssida och denna trycktes under vattnet samt sjönk omedelbart. Davidsson som stod framme i fören på båten trycktes nog ner under ångaren, under det att Bose fick fatt på en åra och kunde hålla sig flytande på denna. Ångaren som var en holländare stoppade och låg där en stund stilla, medan andra fiskebåtar skyndade till och bärgade Bose, men Davidsson var och förblev borta. Hans döda kropp hittades aldrig, trots att fiskarna höll på att dragga efter honom i flera dagar. Båten och fiskredskapen kunde bärgas iland.

1940	Karl M. SandbergAnton J. Sandberg

Den 1 november 1940 hade bröderna Karl, Anton och Olof Sandberg varit i Skälderviken och intagit en last torsk i fiskekvassen ”Vasa”. Vinden var sydlig med jämn bris, när de avgick därifrån. Under tiden de seglade ut mot ”Kullanäsan” ökade brisen, och vinden drog sig sydvästlig. När de kommit förbi Kullen blåste det full storm. De förde det lilla storseglet och låg västvart i tanke att vinden skulle springa nordväst. Komna 3/4 mil ut från Kullen sprang vinden till VNV och ökade till hård storm. Genom ändringen av vinden blev sjön tycket hög och brytande. Olof Sandberg stod inne i styrhytten vid rodret. Strax efter vindkantringen sprang akter­liket på storseglet och detta rämnade. Karl och Anton bärgade vad som var kvar av storseglet och slog en sejsing om det, varefter de ställde sig båda två i lä av styrhytten. Strax efter kom ett väldigt brott som gick över ak­tern på ”Vasa” och tog med sig båda bröderna tillika med några vadlinor som låg på däck. När Olof såg ut från styrhytten, fick han se båda bröder­na ligga i vattnet en bit akter om ”Vasa”. Han slog full back i maskinen med påföljd att vadlinorna snärjde in sig i propellern och motorn stannade. 

Det fanns ingen möjlighet för Olof att kunna bispringa sina bröder och hjälpa dem, båten var alldeles redlös. Han beslöt därför att försöka segla den iland, och den strandade så något norr om Höganäs. Nu var det fråga om hur han själv skulle kunna bli räddad. Båten rullade förfärligt i de svåra landbrotten. Olof tog två livbälten på sig och kastade sig i sjön. Han fördes sakta mot land, tills en hög sjö förde honom upp mot stranden, men när denna sögs tillbaka, följde han med ut igen. Med nästa sjö kom han så långt in att han fick fotfäste. Nu hade en man kommit till platsen, och denne sprang ut i sjön och hjälpte honom iland. Han kom därefter till sjukhus men repade sig snart. ”Vasa” stod i boten och rullade svårt, trots detta höll den ändå utan att brytas sönder. Den blev några dagar senare bärgad av Röda bolagets ”Birger”, som förde den in till Råå, där den reparerades. Nära ett år därefter drev liket efter Anton Sandberg iland strax söder om Mölle och blev forslat till Råå kyrkogård, där det begrovs under stor tillslutning från rååbornas sida.

Omkomna i Kattegatt 

1881	Lars Petter Andersson, 31 år Sven Nilsson Blücker,  25 år Sven Andersson, 54 år Bengt Reinhold Joakim, 30 år Anders Andersson, 53 år

Dessa fem fiskare var besättningen på ”Urbanus” som den 10 aug. 1881 försökte under en svår storm segla genom ”lövet” i Anholts nordvestrev och därvid kantrade. Båten blev funnen ett par dagar senare av andra rååfiskare och förd till Råå.

1881	Kristian Nilsson

Kristian Nilsson blev spolad överbord från fiskebåten ”Gajus” under samma storm som de föregående.  

1893	Nils Petter Jönsson Stark, 44 år

Den första båten Stark hade i sin ägo var en liten kvass som hette ”Sjöfröken”. Efter att ha sålt denna byggde han en lite större som fick namnet ”Kolibri”, en mycket vacker båt. Denna sålde han också och lät bygga en stor kvass som hette ”Eko”. Det var den största av alla rååkvassarna och den var byggd under iakttagande av alla fördelar en bra båt borde ha och de rön ifråga om duglighet som hade inhämtats under årens lopp, sedan de första kvassarna byggdes. Denna båt blev dock en olycksbåt. Den 28 november 1893 då den var på hemresa från Anholt efter att ha fiskat där i farvattnen, gick N.P. Stark överbord och drunknade. Han hade suttit nere i kajutan en stund och gick därifrån upp på däck och ställde sig i lovart om kajutkappen. Som han stod där tog han en överhalning och föll baklänges överbord och sjönk omedelbart. Ingenting kunde göras för hans räddning. Hans son som var endast 17 år gammal var också med på båten vid detta tillfälle.

1897	Janne August Stark, 20 år Nils Johan Wallentin Pålsson,18 år Olof Bernhard Bose, 28 år Göran Ludvig Bose, 34 år Janne Wilhelm Jonasson, 36 år

Den 30 mars 1897 försvann kvassen ”Eko” med man och allt. De hade fiskat med vad norr om Anholt. Vädret hade varit oroligt, och de hade därför legat ankrade ett par dagar dessförinnan inne vid land norr om Anholt tillsammans med Nils S. Eriksson som då hade ”Kolibri”, den kvass N.P. Stark ägde, innan han lät bygga ”Eko”. Vädret stadgade sig något, så de fick gjort sitt fiske och skulle så segla hem. Under hemresan skedde olyckan. Det började att blåsa igen västligt och tidtals var byarna mycket hårda. Hurolyckan gick till finns det inget vittne till. Både ”Eko” och folket försvann spårlöst. Det enda som kom tillrätta och vittnade om olyckan var lillbåten som drev iland påHallands Väderö på rätt köl.

De anhöriga gick och väntade på att de skulle komma hem, men när den ena dagen gick efter den andra, och ingen underrättelse kom från dem, förstod man, att de varborta. Sorgen blev stor för de anhöriga, och hela befolkningen i Råå samhälle deltog i deras sorg.

Sofia Stark, född Andersson, var syster till Nils P. Andersson och. Janne Andersson, hade nu mistat både sin man N.P. Stark och ende sonen J.A. Stark på sjön. Hon hade dessutom tre döttrar. Olof Bernhard Bose var gift med Hulda, född Malmgren, som väntade sitt förstfödda barn som föddes fyra månader efter olyckan. Göran Bose var gift med hette Bengta och han var far till Harry och Johan Bose. Wilhelm Jonasson var gift med Augusta, född Bose, och hade en son John Harry och en dotter Hildur. 

Omkomna i Östersjön

1900	Nils Petter Persson

Den 6 oktober 1900 var båten som han var med på väg från fiskeplatsen ute i Östersjön till Stubbekjöbing, där de skulle sälja sin fångst. De var komna genom Grönesund och hade inte långt kvar till Stubbekjöbing, då de överraskades av en hård åskby. De halade ner sina segel, men trots det trycktes båten under vattnet och sjönk, så att alla fyra ombord kom i vattnet. På redden utanför Stubbekjöbing låg två mindre danska fartyg till ankars. När de ombordvarande observerade olyckan, gick de i skeppsbåtarna och rodde bort till dem som låg i vattnet. Den ena båten bärgade Måns Larsson, som var ägare till och skeppare på den förolyckade båten, den andra bärgade Lars Holmström och Nils Petter Perssons son Karl som även var med, men Nils Petter Persson hade redan sjunkit, när båtarna kom till platsen. De räddade fördes in till Stubbekjöbing och kom på sjukhus, där de repade sig rätt snart. Det ena av de danska fartygen var en stenfiskare, de bärgade den förolyckade båten och överlämnade den till ägaren utan något vederlag för sitt arbete. Så satt det åter på Råå en ensam mor med sina små barn i djupaste sorg. 

1924	Hugo Svensson, 19 år

Den 14 maj 1924 då fiskebåten ”Sigrid” var på fiske i Östersjön söder om Trelleborg, fastnade Hugo Svensson av någon anledning i vadlinan och följde med överbord. Trots alla försök att rädda honom, lyckades detta inte. Det var åter en ung man som fått ge sitt liv under utövandet av sin gärning. ”Sigrid” ägdes av fiskaren Nils Petter Svensson, men denne var inte själv med denna resa.

<<Tillbaka