Utställningen kvinna på Råå

I fiskarfamiljerna behövdes kvinnornas insatser. Förutom att hålla fiskaren mätt och klädd arbetade kvinnorna dagligen med redskapen och ofta i fiskförsäljningen. Fiskmånglerskan med sin kyva på ryggen var en vanlig syn på väg in till Helsingborg.
På utställningsväggen ”Kvinna på Råå” kan du läsa om hur hushållsarbetet gick till förr i tiden. Du kan också lyssna på fiskardottern Sigrids berättelse om det dagliga arbetet.

Hör Sigrid Mårtensson berätta om en dag i sitt liv

Kvinnornas liv var inte bara arbete.
Läs om Råå Kvinnoförening som stiftades 1886. Föreningen gav trygghet i form av sjukförsäkring och glädje i form av festliga evenemang och insamlingar till välgörande ändamål.

Den gifta kvinnan inte myndig förrän 1921. Se viktiga årtal för svenska kvinnor som en tidslinje längst ner på väggen. Det var ogifta kvinnor och änkor som oftast startade egna affärsrörelser på Råå. På väggen till höger syns ett litet urval av dessa driftiga kvinnor.

 

 

 

Anna Cecila Göransson (1835-1904)
Var en namnkunnig krögerska var, som kan ha lärt sig yrket av sin far Petter Persson. Det så kallade Öfvra Wärdshuset (nuvarande Råå bibliotek) togs över 1865 av dottern och hennes make Johan Fredrik Göransson. Maken dog redan 1872 då Anna Cecilia väntade sitt åttonde barn (fyra levde till vuxen ålder). Då togs krögarrollen tillfälligt över av brodern Göran Göransson, men snart hade Anna Cecilia hämtat sig så pass att hon kunde driva värdshuset själv. Under hennes många år som källarmästare förändrades den forna landsvägskrogen.

Fru Göransson blev berömd för sin goda mat. Hon basade över ett antal anställda. Man höll djur där som på en bondgård. Man hade förstås inget rinnande vatten. Fru Göransson skaffade hem bättre porslin från England och lät anlägga en vacker trädgård med bersåer för utomhusservering och t.o.m. en kägelbana. Det var hennes dotter, gift med en tegelbrukare, som byggde det fina huset i förbländetegel – ”slottet” – åt sin moder, och där levde krögerskan sina sista dagar.

 

 

Oline Kristine Johansen
Oline Kristine Johansen kom till Råå efter att ha verkat i Halmstad, Ängelholm och Helsingborg. Det har senare visat sig att hon i Halmstad åtalats för kvacksalveri. Sina sjukvårdskunskaper och mångåriga erfarenhet kombinerade hon med egna teorier och botemedel. Ryktet om hennes övernaturliga gåvor och tankeläsande spreds vida omkring. Hon blandade sina egna mediciner och salvor, hon utövade massage, skrev ut recept på liniment med örtoljor och kamfersprit. Hon lär ha botat reumatisk feber, värk, eksem, bölder, bensår och rakitis (engelska sjukan). Många på Råå och i byarna runtomkring besökte ”Norskan” för diverse krämpor. Så mycket folk kom hit för att söka bot att andra tjänade litet extra på att hyra ut rum och ordna med mat och kaffe åt patienterna.

Till utseendet var hon omfångsrik och klädde sig gärna i lång mörk kappa och hög hatt. Trots sitt bryska sätt lär hon ha varit en varmhjärtad kvinna som hjälpte även mindre bemedlade hjälpsökande.

Efter att hon åtalats för kvacksalveri skrevs insändare till hennes försvar. Där kunde man läsa: ”Det må pratas om kvacksalveri hur mycket som helst, när det är ett faktum, att personen i fråga i många, många fall botat där läkarna icke kunnat vidare är ett faktum, att hon aldrig ordinerar annan medicin än sådan som utan läkarelegitimation fås på apotek och som sålunda är ofarlig – då tycker jag verkligen, att man borde skämmas för att provocera fram åtal.”

Hon avled 1922, 67 år gammal, och vilar på Råå kyrkogård. Hennes gravsten bär inskriptionen ”Döden är intet ont”.